R.I.P Tess.    9 maj 2001 - 27 oktober 2006.

För två år sedan var det precis som idag, fredag - då höstlovet startar. För två år sedan Fredag den 27/10-06 var det snöstorm ute. När jag vaknade den dagen hade jag ingen aning om att det skulle bli den hemskaste dagen i mitt liv. jag kommer ihåg hur glatt humör jag på i skolan, för det är jag alltid dagen innan lov. När skolan slutade så fick jag skjuts hem av Amandas pappa, eftersom att det var för stor snöstorm för att gå hem. När jag låst upp dörren till huset så kom det ingen katt springande mott ytterdörren som alltid annars. När jag väl kommit in så låg Tess bara i hallen och mjauade försiktigt på mig. Man såg verkligen på henne hur ont hon hade, och jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara grät och grät. Efter några samtal så kom min granne hem för att se hur det var med Tess, men det fanns inget vi kunde göra. När pappa kom hem så for vi direkt till djursjukhuset. Efter kanske en timme på djursjukhuset, så fick vi fara hem - utan Tess. Hon skulle vara kvar på djursjukhuset eftersom personalen inte visste vad som var fel på henne, och de skulle ringa om det blev sämre. När vi hade varit hemma i kanske två timmar så ringde telefon, och när det ringde så var det som om jag visste vad som var på väg att hända. I den sekunden så gav mina ben vika och jag föll ihop på golvet, det gick inte att ställa sig upp. Det var djursjukhuset som ringde, och sa att Tess bara blev sämre och sämre, och att det inte fanns något att göra. De sa att hon hade ett virus som vissa katter föds med och som är obotligt. Att det ända sättet som fann var att avliva henne, för att hon led. Att höra de orden, det är det hemskaste orden jag någonsin hört. Att en dag kan förändras så snabbt, från en bra dag till den hemskaste i ens liv, på bara en sekund.

 Den dagen fick mig att känna att allt kan hända, att ett liv kan vara över på en sekund. Även om man inte tror att det kan hända, så gör det de ändå. Att man inte hinner ta ett ordenligt farväl av någon, att säga att man älskar den. En sekund är det försent, för då har det redan hänt.

Detta inlägg är till minne av min älskade Tess, saknar dig så mycket. Du kommer alltid finnas inom mig.